Dagens inlägg ska handla om vad jag skulle göra om jag fick en miljon kronor!

Vill då börja att skriva vad jag känner för just pengar. Jag hatar dem!!!

Jag hatar grejen med att man inte kan klara sig utan dem heller... Skulle jag få bestämma, så skulle allt som man MÅSTE ha för att överleva, inte få kosta något.

Så som:

- Ett hem

- Toa papper mm

- Tallrikar mm

- MAT

- Vatten

- Värme

- Ström

- Kläder

Sedan skulle det kunna vara så att lyxigheter som godis eller värsting saker mm skulle kunna ha ett pris!

Men fan fuck it, önskade att allt var gratis...

Nu till ämnet.

Med dem skulle jag göra precis vad jag vill när jag vill. Bjuda med mig mina vänner och nära åh kära utomlands, köpa allt min familj önskade sig. Gör massa nya tattueringar. Skaffa ett hembiträde och en kock som kommer nån dag i veckan! En liten bil så jag aldrig behöver ta bilen till jobbet. Jobbet tänker ni nu? Japp, skulle ha kvar jobbet, för att bli helt från vettet, åh även just den sociala biten. Skulle vilja ha jobbet som en hobby, japp exakt vad som skulle passa mig! Skulle starta ett företag som brydde mig om mina anställda och verkligen tog hand om dem!

Osv osv..

Så nu har vi haft vårat roliga med den tanken!!

Idag kommer vi till ett smarrigt ämne Girls.. ;)

Nu är det meningen om att jag ska skriva om vilka slags killar jag faller för!!

Då var vi där återigen.. Faller och faller, menas det faller och blir kär eller faller ner i sängen med? Som ni vet, så vill jag inte falla i kärlekens fälla och har inte gjort det heller på några x antal år!

Åh de fallningarna jag har haft innan, vill jag inte räkna med. Då jag inte var den personen jag är idag! Då var jag den unga Emelie som hittade mig själv. Nu är jag Emelie grunden! Då en person enligt mig aldrig slutar att hitta eller växa i sig själv!

Men jag kan ju berätta vilka killar jag faller för, till en den relationen att man ligger, samt gör kosiga saker och är vänner, utan att att ha krav, tvång, måsten eller kärlek!

Helt enkelt umgås mer än en gång och göra annat än att knulla tillsammans..

Just han finns i många olika skepnader, men framför allt två!

Han 1:

Ljuger inte då jag säger att utseendet går inte först. För på denna kille, är det oftast så att han har potential självklart, men mer åt det normala än det wow titta han...

Däremot när du lär känna honom, så växer han så sjukt mycket i dina ögon. När killen är trygg i sig själv, så blir han så otroligt jävla sexig och snygg i mina ögon! Han är lugn, men kan även vara sjukt on. Han kan prata för sig och tvekar aldrig för att säga det han har på hjärtat, men han vet även när han ska bita sig i tungan.

Han 2: Denna kille, visst så ser du han bland massa killar, men det är fortfarande inte Robert Pattinson killen (då de endast finns sånna på film). Han slutar aldrig att förvåna en, från att kunna göra helt störda grejer från ena ämnet till det helt andra ämnet. Oftast så lider han även av någon slags Bokstavs-sjukdom! Han får mig att skratta och har sjukt lätt till skratt även själv. Jag vet det aldrig i början att jag ska "falla" för han. De har iaf oftast nått som gör att jag dras till dem, blicken kan vara en stor sak tror jag!

Det de båda har gemensamt är att jag alltid blir väldigt bra vän med killarna och hatar alltid då man lixom tröttnar eller går vidare åt olika håll. Eftersom jag mister en vän som jag har lärt mig att gilla sjukt mycket och oftast haft stört roligt med.

Hatar den saknaden efter att bara kunna langa ett sms då det hänt nått sjukt som man vet den andra skulle gilla!! Det är väl minuset till att jag oftast blir mer vän med dem än det andra.. För oftast är det ju just anledningen till att det inte funkar, att det inte blir till det andra, det stadiet jag inte tänker sätta min fot på!!

Idag är dagen då jag ska skriva om något jag vill ha mer än något annat just nu..?

Men hurrni, om man måste tänka efter riktigt hårt på en frågan. Betyder det då att man inte har något speciellt man vill ha för tillfället, eller är det så att man har för många saker man verkligen vill ha?

Blir svårt att svara på den dära frågan, men när jag tänker på frågan då ploppar dessa saker upp:

- Min familj och vänner nära mig

- Sommar och värme

- Semester

- Ny tattuering

- En bra författare (så jag kan läsa dens böcker)

- Colan som står ute i vardagsrummet

- Ljudsystem

- Inte behöva vara täppt i näsan

osv osv...

Så bättre svar än sådära kan jag tyvärr inte ge er..

Men däremot ska jag gå och hämta colan i vardagsrummet ;)

Idag är det dags för att skriva om mina mål och mina drömmar!!

Vill börja med att säga GUD vad svårt..

Mina mål handlar inte om att uppnå ett vist karriärsliv inom arbetslivet, det handlar inte heller om att tjäna ihop pengar, för att kunna köpa mig alla slags materiella ting...

Utan mitt mål i mitt liv är helt enkelt, att aldrig ångra att jag har något ogjort...

Vill inte tänka tillbaka om 5år och säga gud varför gjorde jag aldrig det dära?

Jag ångrar hellre det jag gjort, än att ångra det jag har ogjort!!

(Vill tillägga att jag alltid säger att jag ska aldrig ångra något, men oavsett om man säger det och verkligen vill leva efter det, så reagerar ändå kroppen till att ångra saker. Men sedan har vi alla nog en helt egen grad på "ånger")

Mina drömmar handlar inte om att skaffa svennsonlivet, barn, hus, giftermål mm.. Inte heller om att vinna på en trisslott och bli miljonär!

Utan drömmarna i mitt liv är att mina nära och kära ska få leva så kärleksfulla, friska, långa och lyckliga liv som bara möjligt. Att jag kommer få vara med om väldigt många flera äventyr. Träffa ännu mera underbara människor. Upptäcka mera platser, få flera erfarenheter av livet och helst av allt att pengar och våld inte fanns!!

Och det är för att jag får så otroligt ont i knäskålarna, när de ligger emot varandra.

När jag även alltid sover på sidan, så underlättar en kudde mellan benen detta onda bekymmer.

Jag är längst ner på botten i löshårsträsket. Jag älskar verkligen mitt löshår, utan det känner jag mig naken.

Brukar ge detta exempel; Om vi skulle raka bort dina ögonbryn eller klippa av dina ögonfransar. Så känns det för mig utan löshår. Har varit utan löshår längst 1,5 månad i sträck under dessa 7 år.

Jag kan förstå det, om du inte känner mig!

Har den tendensen att vara väldigt brutal i mina ordval ibland. Säga saker som andra bara tänker, men inte säger högt. Men anledningen till att jag säger det högt är för att jag står för det och för att det är ju sant, eller så är det vad jag tycker/känner om det.

Spottar någon jag är med, så MÅSTE oftast jag alltid också spotta.

Gör någon ljudet av "att suga in spott" när jag pratar, MÅSTE jag göra det innan jag kan fortsätta att prata.

Sover inte lika skönt som när jag har en annan människa bredvid min sida. Behöver absolut inte vara någon fysisk kontakt, bara vetandet att det ligger någon annan där.

När någon som inte riktigt känner mig, börjar snacka om kärlek, tex; Du kommer nog falla ner i kärleksgropen när du minst anar det. Då skrattar de som verkligen känner mig högt och skakar på huvudet och säger: Ne inte Emelie! Just nu trivs jag så otroligt bra med mitt liv, med mig själv och jag VILL inte ha någon pojkvän. Förstår inte varför alla ska försöka vrida och vända det till att jag vill det? Jag kan helt ärligt säga att jag vet inte vad kärlek är och jag vill inte veta det heller. Självklart kan jag gilla någon, gillar att hänga lite mer med en person än någon annan, föredrar hellre den personen mm. Men jag kommer ändå inte bli kär i den personen, kommer inte heller lova "mig" till den personen, skulle absolut inte vilja att den personen "lovade" sig till mig. Jag vill ha min frihet att kunna skita i att träffa en personen , när vi "bestämt" utan att det ska bli konsekvenser.

En vanlig replik när jag träffar någon är: Jag vill inte ha något mer än din pinne!

(Brutalt men ärligt på engång och då vet den vart jag står. Sedan när båda vet det, då kan man gå till de stadiet att man kanske inte bara knullar utan man kanske bara ser en film och myser i soffan. Men bryter den stadiet där vi står då sticker jag illa kvickt!)

Som ni ser på ovan på fakta 6. Spelar ingen roll hur mycket jag än försöker så får jag ändå inte ut den rätta förklaringen om hur jag menar. Var av att det ibland blir väldigt mycket missförstånd.

Det som folk mest lägger märke till och höjer på ögonbrynet till är när jag gör ett läte som en kurrande katt.

Då jag själv inte tänker på det, eller ens är medveten om att jag gör dem (för det mesta) så blir jag väldigt chockad då de grrrrarrh till och gör klo handen i en rivrörelse mot mig.? Hahaha

Sedan har vi nummer två och det är den skakande foten som så fort jag är avslappnad börjar leva ett eget liv.

Det är inget jag mår dåligt av eller är ledsen över. Hans och min relation var för mig som att gå runt och bära på en tom plastpåse. Så jag släppte påsen och gick vidare. Däremot har jag en helt fantastisk "låtsas"pappa som jag älskar högt.

Som person är jag en hyper glad människa, som nästan alltid har ett leende på läpparna. Har absolut en inbyggd dra på smile musklerna reflex så fort jag möter en människas blick. Vill även inflika att jag kan låta sur, men tro mig jag är inte det, utan antingen är det den underbara sarkasmen som du inte förstår eller så är det mina stämband som är gjorda så här. Så utan ett leende kan det låta som en sur person. Men om jag nu skulle bli sur vilket mesta dels aldrig händer, så har ni 3 sekunders suraren här!

ps Skulle jag bli sur säg under inga omständigheter: Men Chilllah (med dryg attityd). Bara en varning!

Imorgon då kommer jag iaf INTE glömma hörlurarna, thanks god!!

Så har ett litet större hop om att dagen ska gå fortare, smidigare och med en liten mer gnutta glädje.

Ser dock inte fram emot att vara på jobbet 800 då jag börjar 900..?

Tur att chefer mm kan vara så hjärtliga att tänka på bussar mm, men ikke!!

Funderar starkt på att ta med datorn sitta och glo på serier lr något sådant, medan jag väntar på att tiden ska gå, så jag kan få BÖRJA JOBBA??

Aja nu ska pullan hoppa i sängen och se en film, sedan sova.

Just nu hatar jag mitt liv...

Eller så kan jag fan inte säga för då överdriver jag lite väl mycket.

Men jag skulle kunna säga som så hära att just nu hatar jag en del av mitt liv, helt jävla ärligt..

Det var väldigt länge sedan jag såg livet ur dessa omotiverade ögon.

Vinterdeppen kanske? Men det vet jag till hundra att det inte är, för efter Åre finns det bara glädje med vintern, från alla minnen och underbara stunder!!

Den stora frågan är väl, hur gör jag nu, eller vad gör jag nu?

Är jag bekväm eller gör jag hoppet igen, som jag har blivit så van att göra..

Men nu sitter man ju igen på en fet lägenhet med dyra räkningar!?

I detta mörker skulle jag behöva nått extra att få mig att le, min mormor, Sis´s, Mami, vänner... <3

Helt rutten dag denna dag!!

Fy fan vilket jävla skitet svensson liv..

Asså jag kan ju lixom inte ens låtsas, uch uch..........................

Ska jag slösa min tid, mitt liv?

De jag bara har en gång och aldrig mer, det e frågan?

För övrigt är det ju den mest onödiga dagen i hela världen.

Den dagen som är gjord för att butiker mm ska tjäna pengar på dumma idioter, som måste ha en officieldag för att kunna visa sina nära och kära att de älskar dem lite extra.. Say what?

Är ni så torra, att ni ska behöva en dag i kalendern, bara för att kanske laga extra god middag till käresten, eller kanske komma med blommer, en choklad, en hotellnatt osv??!?

Seriöst om jag någonsin kommer ha ett förhållande igen (som jag verkligen inte hoppas att jag ska ha), så ska det vara med sådan kärlek precis som det ska vara, spontant och ärligt, inte ett måste!!

Just nu har jag sådan sjuk ångest för att det är söndag och imorgon är det måndag!

Måndag som i en ny vecka, en ny start på en lång vecka..

Var fan försvinner tiden egenltigen?

Är det meningen att mitt liv ska gå ut på att jobb sedan se fram emot helgerna då man antingen inte gör ett piss egentligen, eller så har man så mycket att göra att man stressar sig igenom varenda lite sak, utan att riktigt kunna njuta av det.. Utan endast få det gjort för det är enda gången man hinner göra nått är på helgen??

Fan tiden går bara fortare och fortare.. Åh för var dag som går hatar jag "Svensson" livet mer och mer!

Jag kommer nog aldrig gilla det heller...

Så hur ska jag kunna lösa detta?

Självklart skulle jag inte vilja vara arbetslös då jag vet att jag skulle få damp pch vara sjukt rastlös efter bara nån dag, då alla andra jag känner har ett jobb som de går till varje dag!!

Mina alternativ är då följande:

1. Hitta någon eller några som inte jobbar som kan hänga med mig (samt har massa med pengar och vill betala för mig)

Så hur gör jag nu?

En ny stämpel som kommer sitta hela mitt liv..

Älskar den fan fett mycket.

Var absolut inte planerat eller tänkt att den skulle bli så som den blev då jag kom dit, men när jag gick därifrån var jag fett nöjd, med en mer passande och så klart lite större än planlagt :D

Nu vill jag bara boka en tid för att göra något mera, har en ny idé på en sak, men måste hitta nån som fattar min idé och kan rita den så som jag vill ha den!

Önskar fan jag själv kunde rita, skulle vara så underlättande!

Då jag inte har nån bra bild på tattoon ännu, så får ni inte se den ;)

Men den passar mig helt fantastiskt, representerar livet i Oslo, hänget, folket, mm..

Ni förstår vart jag vill komma någon stanns eller hur?

Och för er som fortarande inte förstår kommer det ju en närmare förklaring så ni oxå förstår vart jag vill komma med det jag säger :P

Han, din pojkvän, din man, din kille, din one and onley kommer aldrig, glömma/radera/blockera/tabort/avsluta något om eller med mig!

Åh innerst inne vet du oxå om det, men du vill inte se det eller tro det!

Men nu har det ju så bra, han säger ju att han älskar mig, mm... MULLINUUH!!

Han kommer alltid ha mig i sina tankar och så fort du inte är där, är det mig han hör av sig till, mig han kollar upp, ser vad som sker i mitt liv och kollar om han fortfarande finns kvar i mitt liv på ett litet hörn...!

Jag är hans drömkvinna, just för att jag är så awesome och för att han aldrig kommer få mig till sin kvinna!!

Då blir det en enkel hemma kväll idag då, SJÄLV!!

Gud så otroligt jävla tråkigt och värdelöst..

Snacka om att inte ha ett liv för fem öre!?

Tror jag måste skaffa mig mera vänner eller något sådant, för detta funkar ju fan inte.

Åh nej det sitter inte i att jag vill dricka, men vara själv hur skoj är det?

Bara ha nån att iaf prata med, för hur skoj är det att sitta tyst en hel kväll då?

Seriöst den är så fin, det är så rent.

Man kommer kunna gå barfota utan att frysa och utan att få massa äckliga saker fast kletade under fötterna!

Känns som jag kommer bo som en prinsessa wiiiiiiiiiiieeee!

Så ah nu lämnas all missär bakom mig och nu ska det bara bli ljuvliga tider i mitt liv!!

Tackar för mitt i missären det var ett äventyr men nu går jag vidare Hej hej DÅÅ

En mening jag hatar mer än mycket:

En mening jag gillar mer än mycket:

Alltså seriöst, ibland blir jag så MEN ORKA att jag blir så frusterad att jag måste bara ventilera en liten aning så dära!!

Vad fan handlar det om att folk skriver saker på facebook, åh vips då är det som står, helt till 100% sanning!!

Skulle man skriva: Såg en man bli skjuten, sedan strimlad idag, så skulle nån dum jävel tro på det??

Åh den hära då, vaddå har du ett förhållande? men det står inte på facebook så då är det inte ett riktigt förhållande..

Hur jävla hårt slog du huvudet egentligen? IDIOT

Sluta och lek, åh va antingen, den dära lilla fjortisen eller väx bara upp..

Blocka en person på facebook, för att det ska "såra" eller göra illa den blockadepersonen?

SAY WHAT, vem i hela helvete bryr sig om Facebook?

Jag är så jävla sjukt tacksam och glad för att jag är den personen jag är!

Jag är vuxen i huvudet, när det gäller "vuxensaker", jag är till hundra trygg och säker med mina egna värderingar, om vad jag tycker och vart jag står mm, jag står för det jag gör och vad jag tycker, håller min egna rygg till 1000% helt enkelt! Åh jag är så otroligt barnslig i allt annat..

Det är så otroligt mycket okej, för jag har hittat den jag är...

(tidsinställt)