Man lever en gång..
Om jag nu vet det varför går man då och håller tillbaka sig själv, eller saker man vill göra eller bara ord man vill säga?

Om man lever en gång, borde man inte då släppa ut allt, låsa upp alla spärrar och bara köra all in på allt??

Varför lever man med vetenskapen om att man bara lever en gång, åh man lever inte ut det..
Istället lever vi med oss själva som fångvakter, oss själva som en hundägare som rastar sin hund, men nu har vi ingen hund utan det är oss själv vi är ute och rastar...

Varför håller man sig själv tillbaka bara för att det ska vara så, eller det så det går till? Varför gör man så?

Varför gör jag så för? Mot mig själv?

Jag vill leva på det sättet att jag:

• Hellre har det sagt än att ångra att jag inte sagt det
• Hellre ha det gjort än att ångra jag aldrig gjorde det
• Hellre ha sattsat än att ångra jag aldrig sattsade
• Hellre missta än att ångra jag aldrig hade nått att missta
• Hellre älskat än ånger att jag aldrig älskat

True