Asså seriöst ibland blir jag så fruktansvärt less och arg!

Jag är för det ofta glad och bryr mig inte om så mycket alls utan det mest är chill..
Tar att folk är sur och grinig mer än behövligt, kan lixom låte det åka in genom ena örat och ut genom det andra!

Men de gångerna jag väl blir lite grinig eller less över nått (som isånnafall är i tre sek eller så lång tid det tar att säga mening om det jag är less över), då är det helt okej, jag får vara det!
Och när nån då säger åt mig att vara tyst eller chilla, eller avbryter mig i mina 3 sekunders lesshet!

Då blir jag så otroligt jävla FÖBANNAD, att det tar så sjukt mycket energi av mig och självbehärskning att inte bara göra det jag känner i den sekunden (som är att skricka allt vad jag kan rätt ut, ta upp närmsta sak och sparka lr bara slå sönder den, börja grina, jag blir så frustrerad)

Och sedan att personen i fråga själv blir irriterad av att jag är lite less, är bara pricken över I:et, eller mer bränslet till elden...

Åh JA det var "kartongmittframfördörrensåmanhållerpåattramlaochdöpåmorgonendådeärmörktinsidenten" (Åh det är en blogg, så låt mig vara töntig och omogen, avreagera mina känslor på mitt sätt) i Sarajevo här hemma som vart grunden till detta inlägg, inget att himmla med!!

Men det är ju även fakta om hur jag är oxå, för tror de som verkligen känner mig exakt vet vad jag menar!

Och de vet även att nu när jag är klar med detta inlägg som tog mig vad 2 min att skriva, så har jag ingen sådan här känsla i kroppen, utan nu har jag kommit över det och släppt det!