Idag kommer vi till ett smarrigt ämne Girls.. ;)

Nu är det meningen om att jag ska skriva om vilka slags killar jag faller för!!

Då var vi där återigen.. Faller och faller, menas det faller och blir kär eller faller ner i sängen med? Som ni vet, så vill jag inte falla i kärlekens fälla och har inte gjort det heller på några x antal år!

Åh de fallningarna jag har haft innan, vill jag inte räkna med. Då jag inte var den personen jag är idag! Då var jag den unga Emelie som hittade mig själv. Nu är jag Emelie grunden! Då en person enligt mig aldrig slutar att hitta eller växa i sig själv!

Men jag kan ju berätta vilka killar jag faller för, till en den relationen att man ligger, samt gör kosiga saker och är vänner, utan att att ha krav, tvång, måsten eller kärlek!

Helt enkelt umgås mer än en gång och göra annat än att knulla tillsammans..

Just han finns i många olika skepnader, men framför allt två!

Han 1:

Ljuger inte då jag säger att utseendet går inte först. För på denna kille, är det oftast så att han har potential självklart, men mer åt det normala än det wow titta han...

Däremot när du lär känna honom, så växer han så sjukt mycket i dina ögon. När killen är trygg i sig själv, så blir han så otroligt jävla sexig och snygg i mina ögon! Han är lugn, men kan även vara sjukt on. Han kan prata för sig och tvekar aldrig för att säga det han har på hjärtat, men han vet även när han ska bita sig i tungan.

Han 2: Denna kille, visst så ser du han bland massa killar, men det är fortfarande inte Robert Pattinson killen (då de endast finns sånna på film). Han slutar aldrig att förvåna en, från att kunna göra helt störda grejer från ena ämnet till det helt andra ämnet. Oftast så lider han även av någon slags Bokstavs-sjukdom! Han får mig att skratta och har sjukt lätt till skratt även själv. Jag vet det aldrig i början att jag ska "falla" för han. De har iaf oftast nått som gör att jag dras till dem, blicken kan vara en stor sak tror jag!

Det de båda har gemensamt är att jag alltid blir väldigt bra vän med killarna och hatar alltid då man lixom tröttnar eller går vidare åt olika håll. Eftersom jag mister en vän som jag har lärt mig att gilla sjukt mycket och oftast haft stört roligt med.

Hatar den saknaden efter att bara kunna langa ett sms då det hänt nått sjukt som man vet den andra skulle gilla!! Det är väl minuset till att jag oftast blir mer vän med dem än det andra.. För oftast är det ju just anledningen till att det inte funkar, att det inte blir till det andra, det stadiet jag inte tänker sätta min fot på!!